If You're Feeling Sinister
Vad i världen gör dig glad? Tanken slog mig tidigare idag, eller snarare var det en tidning som gjorde det och då menar jag inte den där maskulina machotidningen (vilket kan förstås, kanske).
Låg och funderade lite på det där i solen ett tiotal meter upp och konstaterade att det finns faktiskt en hel del här i världen som gör mig glad. Såsom glada vänner/släktingar, göra andra glada, får göra mål i fotboll, ha en god träning, tv-program, se en annan människa jag älskar le. Jag kan fortsätta så här i evigheter, vad jag vill ha sagt är oavsett vad jag skriver, säger eller/och tycker så är jag en hyfsat glad prick. Problemet är väl att mitt humör kan skifta väldigt ofta, väldigt fort och gå från topp till botten fort. Vilket är lite synd men vi har alla våra brister som vi får arbeta med, varför skulle man annars kliva upp på morgnarna för?
Är väl så att i förtvivlan och sorg kan allt kännas som en konstant uppförsbacke och jag har ett extremt sätt att bearbeta det på. Jag kan även mata på och göra det större än vad det kanske är. Å andra sidan så när jag tänker på det jag skrev om i förra inlägget och det jag pratade om (oh, kryptiska saker här) så gör det ont, jävligt ont faktiskt. Som sagt, jag har gjort det till min börda, det har satt sig på hjärnan och stör mig varje dag. Det är något jag får leva med. Under tiden kan jag alltid njuta av alltihopa istället för att deppa (bara lite grann i smyg när jag är ensam). Finns så många saker och personer som gör mig glad, som att solen skiner på dagarna och våren är här.
Men nog om det här nu, eller snarare jag har inget mer att skriva förutom att göra en snygg avslutning.
Så levde han lycklig i alla sina dagar, eller kanske inte men just då så var det inte vansinnigt värdelöst eller på något annat sätt förkastligt.
Låg och funderade lite på det där i solen ett tiotal meter upp och konstaterade att det finns faktiskt en hel del här i världen som gör mig glad. Såsom glada vänner/släktingar, göra andra glada, får göra mål i fotboll, ha en god träning, tv-program, se en annan människa jag älskar le. Jag kan fortsätta så här i evigheter, vad jag vill ha sagt är oavsett vad jag skriver, säger eller/och tycker så är jag en hyfsat glad prick. Problemet är väl att mitt humör kan skifta väldigt ofta, väldigt fort och gå från topp till botten fort. Vilket är lite synd men vi har alla våra brister som vi får arbeta med, varför skulle man annars kliva upp på morgnarna för?
Är väl så att i förtvivlan och sorg kan allt kännas som en konstant uppförsbacke och jag har ett extremt sätt att bearbeta det på. Jag kan även mata på och göra det större än vad det kanske är. Å andra sidan så när jag tänker på det jag skrev om i förra inlägget och det jag pratade om (oh, kryptiska saker här) så gör det ont, jävligt ont faktiskt. Som sagt, jag har gjort det till min börda, det har satt sig på hjärnan och stör mig varje dag. Det är något jag får leva med. Under tiden kan jag alltid njuta av alltihopa istället för att deppa (bara lite grann i smyg när jag är ensam). Finns så många saker och personer som gör mig glad, som att solen skiner på dagarna och våren är här.
Men nog om det här nu, eller snarare jag har inget mer att skriva förutom att göra en snygg avslutning.
Så levde han lycklig i alla sina dagar, eller kanske inte men just då så var det inte vansinnigt värdelöst eller på något annat sätt förkastligt.
Kommentarer
Trackback