-

Kärleken gör oss svaga, ömtåliga, den gör oss starka och oövervinneliga. Kärleken är vad vi gör den till, vi behöver den alla på vårat egna sätt. Vissa har det redan, andra går hela sitt liv utan sann kärlek. Somliga letar hela sitt liv efter det, andra ser sig omkring överallt efter kärlek utan att konstatera att det fanns där de började leta hela tiden. Så finns de dem som väntar på att kärleken ska komma till dem.
Huvudsaken är att vi aldrig ger upp hoppet, för det finns alltid människor som räknar med oss, som litar på oss. Får om vi börjar ge upp hoppet är det början till slutet och vi måste alltid hoppas för det kan verkligen dyka upp när som helst.
För vissa har det redan från början andra behöver tid och tålamod, inget kommer av sig själv.
När man kommit till den punkt då man säger att kärlek är överskattat, då är det dags att stanna upp och fundera över var allting blev fel.
Händelser från det förflutna och saker som händer omkring dig nu faller på plats och du inser att det inte finns några val. För oavsett vad du tror så väljer kärleken dig.

Jag hoppas och tror att jag en dag kommer hitta kärleken. Vetskapen och hoppet får mig att kliva upp ur sängen varje morgon.
Jag vet inte om det här är någon hyllning till en fantasiballong jag blåst upp åt mig själv. Mer troligt ett ljus i mörkret för mig själv. För om jag skriver om kärlek så vet jag att hoppet fortfarande finns kvar inom mig, kanske mer än hos många andra.

"... to all those lost souls who have forgotten to believe in the immensity of love."