Truth never stays
Meningen med livet... Hah, som om det finns någon speciell utstakad väg som man ska gå. Äta, sova, plugga, jobba, älska osv. Det skiljer sig från person till person, från tid till tid. Det finns inte en chans att någon anser att det är samma mening med livet nu som för en person på 1600-talet. Innebär inte det att meningen i sig är konstruerad, den är föränderliga och ändras hela tiden. Inget universiellt påhitt om man inte räknar till just äta sova, överleva till den skaran men det gäller alla, kommer alltid gälla alla. Det jag menar är lite mer på det högre stegen i Maslows lilla trappa.
Om nu meningen förändras, varför lägga så stort värde till den? För till slut så gör vi det till en sanning och då är inte steget långt till att du är villig att försvara din mening. Det går en tid, du glömmer bort meningen och rentav sanningen, men du kommer fortfarande ihåg striden och det fortsätter du med i all evighet.
Jag skulle säga att hittar du ingen direkt mening så betyder det inte att livet är meningslöst. Du hittar alltid något att göra, till slut, även på de mörkaste platserna finns det ljus.
Tror du att du kan sälja din sanning till någon annan, så stanna upp lite. Tänk efter, är det verkligen din egen sanning du lever efter då?
vad fan är min mening med livet då? förutom att äta Ben&Jerrys-glass med dig på lördagskvällarna förstås! Om du hittar den så kan du väl säga till mig, annars får jag sätta ut en annons...
Cynismen flödar. Tror dock visst att det finns goda chanser att "någon anser att det är samma mening med livet nu som för en person på 1600-talet", det beror helt enkelt på vad man själv tycker. Äta, sova och andas är ju knappas någon mening utan endast medel för att uppnå ett tidigare utsatt mål, ett mål jag tror man får sätta själv.
Jag håller med Eskil! själva tänket om "meningen med livet" kan väl för den delen lika bra vara något som människosläktet pysslat ihop i brist på bättre sysselsättning, varför måste vi ha en mening med allt? Vem har sagt att det alls behöver finnas en mening, alltså utan att det för den delen är meningslöst, liksom..?
Efter tidigare klagomål och frågan om jag läser kommentarer så får jag väl plita ner några rader.
"Jag skriver alltså läser jag"
Lite det jag tänkte, att det egentligen inte finns någon större mening för dem flesta. Andra hittar en tidigt i livet, andra inte alls.
Men det gör inte särskilt mycket, vi tar oss alla igenom livet på vårat egna sett och har man tidigare behov klarade så kan man ta sig rätt långt antar jag. Det är en själv som sätter gränserna.
Kom ned till sthlm över en helg så kan jag hjälpa dig hitta meningen. om inte annat så finns det goda chanser att stuffa, dricka alkohol och finna vackra damer.
