-

Ja det förra inlägget var smått ironiskt, ett försök att bryta den vanliga sinnesstämmningen. Vet inte om det var så lyckat då det tilltänkta internskämtet gick fel. Har väl nischat bloggen nu efter två år så det vore, inte fel men udda att byta stil känner jag.

Fyra dagar kvar nu till dagen som små barn längtar efter, medelålders människor bävar för och äldre ser som en dag som vilken som helst. Det är väl vad det egentligen är, den är inte mer annorlunda än dagen innan eller dagen efter. Vi blir ju äldre för var dag som går. Det här är mer än dag att trycka in det i ansiktet på oss, eller för att fira en.
Jag väntar fortfarande på livskrisen som alltid infriar sig runt den 11:e mars, får se vad för godsaker det för med sig i år. Har väl skrivit en liten önskelista, men märker att med ålder så blir presenter inte så viktiga längre. Det man vill ha kostar ändå för mycket för att släkten ska köpa det. Iallafall så har jag en önskning som inte står uppskriven på papper någonstans och som inte går att köpa för all världens pengar. Det är....

Att få en skäggväxt jag slipper skämmas över (det trodde ni inte va, lovar att ni trodde det var något annat). Tänkte att vi 21 års ålder så borde jag ha kommit så långt nu, att efter 4 dagar ska jag inte behöva fundera över om jag ska raka mig eller inte. Skulle även vill jag testa hur det ser ut och har ingen lust att måla mig i ansikte för att testa det.

För att återknyta till rubriken så tänkte jag göra något mer om det, men det blev inget i denna blogg kanske kommer en annan gång eller inte. Vem vet
Kudos åt den som vet vad det kommer ifrån, resten får leva lyckligt eller olyckligt ovetande.
Nästa blogg tänkte jag skriva om glädjen till livet, om hur vacker solen är på morgonen och det här första vårtecknen som får det att spricka i kroppen.
Ironi gör sig kanske inte så bra i skrivt...

...But sometimes they come back