-

Så har en helg passerat och en ny vecka börjat. Jag varken jobbar eller pluggar så man får vara lite flexibel, göra det som behövs och det man vill. Låter skönt kanske du tycker? Icke säger jag, det var skönt i ungefär en vecka, nu är det bara otrevligt. Men jag får göra andra saker istället såsom gymma, söka jobb, måla, titta runt på universitetskurser, plugga matte och lite annat. Det är väl ungefär vad jag gjort idag, ska iväg på fotbollsträning med och försöka plinka lite mer på guran. Man får ta det som det kommer, tänk om någon kunde betala mig för det också.

Jag har sett nära gått bort, jag har lidit mig igenom svåra stunder, jag har fått mitt hjärta krossat ett par gånger. Ändå lever jag vidare, jag antar att det finns ett högre syfte för mig. Kanske kommer jag uträtta storverk, komma på botemedlet mot aids eller något liknande.
Men ibland har jag svårt att komma ihåg de glada dagarna, snart åtta år sedan två väldigt nära personer till mig gick bort och jag tror det har haft en större inverkan på mig än jag tidigare annat. Att inte ha en mamma är något jag har fått lära mig leva med, jag försöker varje dag men det är något jag aldrig kommer lära mig. Det tär på mig varje dag, som att någon tog en tugga av mig varje dag. Jag vet inte om jag någonsin kommer bli hel igen, kanske hittar jag någon som kan läka mina sår. Tills det händer så behöver jag en knuff i ryggen då och då av mina vänner, för att hitta tillbaka till vägen igen. För utan er skulle jag inte komma särskilt långt, vare sig det gäller att komma ifrån sängen eller ut i livet. Ett leende och lite kärlek kommer jag långt på, lite närhet funkar bra i det flesta situationer.