This kind of loneliness

Ett kort inlägg för en gångs skull.
Jag känner mig aldrig så ensam som jag gör på dagar för folk i relationer. Alla hjärtans dag, dagen för alla par. Det suger i magen på mig istället nu när den snart är ett faktum. Undrar om det finns någon statistik där singlar gör mer idiotiska saker på denna dag?
Nåja den 14:e februari är inte särskilt olik de andra 364 dagarna av året, mer än att de romantiska personerna kan leva ut sina drömmar och singlar får de upptryckt i deras stackars arma ansikten.
Så vad gör man för att få bort tomheten i magen? Supa bort den kanske, sova bort hela dagen, fylla upp det med massor med onödigheter (såsom B&Js glassen och chokladkakan som väntar på mig här hemma) eller något annat "skoj".

Always love

Kärleken gör oss svaga, ömtåliga, den gör oss starka och oövervinneliga. Kärleken är vad vi gör den till, vi behöver den alla på vårat egna sätt. Vissa har det redan, andra går hela sitt liv utan sann kärlek. Somliga letar hela sitt liv efter det, andra ser sig omkring överallt efter kärlek utan att konstatera att det fanns där de började leta hela tiden. Så finns de dem som väntar på att kärleken ska komma till dem.
Huvudsaken är att vi aldrig ger upp hoppet, för det finns alltid människor som räknar med oss, som litar på oss. Får om vi börjar ge upp hoppet är det början till slutet och vi måste alltid hoppas för det kan verkligen dyka upp när som helst.
För vissa har det redan från början andra behöver tid och tålamod, inget kommer av sig själv.
När man kommit till den punkt då man säger att kärlek är överskattat, då är det dags att stanna upp och fundera över var allting blev fel.
Händelser från det förflutna och saker som händer omkring dig nu faller på plats och du inser att det inte finns några val. För oavsett vad du tror så väljer kärleken dig.

Jag hoppas och tror att jag en dag kommer hitta kärleken. Vetskapen och hoppet får mig att kliva upp ur sängen varje morgon.
Jag vet inte om det här är någon hyllning till en fantasiballong jag blåst upp åt mig själv. Mer troligt ett ljus i mörkret för mig själv. För om jag skriver om kärlek så vet jag att hoppet fortfarande finns kvar inom mig, kanske mer än hos många andra.

"... to all those lost souls who have forgotten to believe in the immensity of love."


RSS 2.0