-

Varje steg framåt, oavsett hur stort eller litet det är, så är det ett steg framåt. Jag har iallafall kommit någonstans på de här åren, även fast det inte är så långt som jag hoppats och att jag har en tendens att fly istället för att slåss för det. Jag vet även att jag kan bli en rätt introvert person som man knappt vill ta i. Jag vet också att det inte är särskilt sunt och att jag kanske borde gör något åt det, vilket jag sagt ett tag nu. Jag vet en hel del om mitt beteende och att det borde ändras är en av dem sakerna, kan även passa på att be om ursäkt för dem gångerna det har hänt och om möjligen om de händer igen. Jag försöker, jag arbetar med det men när det händer så behöver jag lite tid. Ha hänsyn, snälla.
Rom byggdes inte på en dag, jag kan inte ändra det jag vill på ett par år, om någonsin. Den här känslan i magen vill jag verkligen inte ha, så det säger sig självt. Dock är det inte första gången jag skriver något i stil med detta. Kanske någon kan ta mig under sina vingar och visa mig vägen ut i världen.
Har sagts till mig att jag har goda möjligheter, bara en hjärnan som sätter stopp. För ärligt talat ser jag rätt bra ut, jag är rätt så smart, jag är trevlig. Världens kap egentligen, har bara lite grubbel i skallen som jag virvlar runt min tillvaro.

"You are pretty, but your heart makes you beautiful"